Tullgarns slott ligger inte långt från huvudstaden och är ett trevligt utflyktsmål.
Har man tur som vi hade så är Orangeriet öppet där afternoon tea serveras med supergoda scones. Annars är det fint att bara promenera längs stigarna i parken, låta sig inspireras av den vackra naturen och spegla sig i kunglig glans.
Dessa fina tulpaner fick jag av en god vän och det värmde i hjärtat. Ute är det fortfarande kallt och vintrigt, men något säger mig att våren är på väg.
Häromdagen hittade jag nya muslortar uppe på matbordet vilket inte var så kul. Det behövs därför många plåtburkar för att förvara allt som kan locka gnagarna. Burken i bleckplåt med härlig sliten patina plockade jag fram ur ett förråd. Kampen mot inkräktarna fortsätter.
Mellan Åre och Mora finns ett vildmarkscafe. Vi åt tunnbröd från det egna bageriet med renkött och messmör. Drycken bestod av älggrässaft vilket smakade väldigt annorlunda. Den innehåller salicylsyra och är bra mot smärtor, feber och vårtor.
Att hämta mjölk direkt från bonden är inte så vanligt idag. När jag som barn var på besök hos släktingar på landet hämtades alltid mjölken i en mjölkanna från mjölkbonden i byn.
Mjölken var fet och god. Översta lagret skummades av och användes som grädde. När man drack så fick man den där typiska mjölkranden runt munnen.
Jag blev aldrig sjuk heller trots att livsmedelsverkets förordningar inte följdes.
Det närmaste man kan komma den mjölken idag är Svensk Lantmjölk.
På Svtgår ikväll ett program som heter Historieätarna med Lotta Lundgren och Erik Haag som jag varmt kan rekommendera för de med historieintresse tillika matintresse. Det ger en spännande inblick i matkulturen förr, men även i hur man levde och tänkte i de olika samhällsskikten. Programmet ger mer förståelse för olika omständigheterna i vilka man levde förr och vad det medförde när det gällde maten man stoppade i magen. Det har också gett många glada eller rättare sagt förfärade skratt.
De här härliga retro kopparna har vi fått i present. De heter Mon Amie och serien har åter tagits upp i porslinsfabriken Rörstrands produktion. Min vän och jag umgås nu så gott som dagligen.
I Simlångsdalen finns en charmig gammal lanthandel som nu är ett museum. Där kan man fortfarande köpa hemkokta karameller och annat smått och gott. Vi hade tur att det var öppet och kunde njuta av en svunnen tid. Min morfar hade en lanthandel från 30-talet och fram till 50-talet och jag har hört berättas en del om hur det var på den tiden när det mesta köptes bakom disk och mättes upp för hand. Där kan man tala om service.
På en rea i en bokhandel stötte jag på boken "Husbibeln-möten med gårdar" av Nina Ericsson och Maj-Britt Andersson och köpte den. Jag tycker att boken på ett fint sätt beskriver författarnas möten med gamla gårdar i Hälsingland. Flera av gårdarna är ompysslade och i finaste skick med välbevarade orginaltapeter, tak-och väggmålningar. Andra är bedagade skönheter i starkt behov av uppvaktning.