om mig

på Östergården

För en tid sedan fick jag glädjen att överta Östergården av en släkting. Husen hade då stått tomma på vinterhalvåret och haft olika hyresgäster sommartid. 
Standarden var enklast tänkbara. En del underhåll hade gjort, mycket i god tro och mycket återstår att göra. 
Som tur är har jag en intresserad man som uppskattar att vara på landet på sin lediga tid och som stöttar både mig och gården.
Vårt liv består nu av att pendla mellan lägenheten i huvudstaden och Östergården på landet. 
En släkting sa: "Du kommer aldrig att få det så varmt att du kan bo här på vintern."
Med en dåres envishet har jag förhoppningen att vi så småningom ska kunna bo på här även vintertid, utan möss och utan att behöva ha våra dunjackor på även inomhus.