När golvet i enkammarstugan togs bort i samband med timmerlagningarna så upptäckte vi att under det låg ytterligare ett golv, men i mycket dåligt skick. Inunder fanns golvåsarna och golvplankorna lagda direkt i jorden, en sk mullbänk. Byggkonstruktionen en oluftad grund användes förr för att förhindra drag i huset.
Jorden under huset var helt torr förutom omkring en och en halv meter mot syllen. Troligen kan den höga marknivån runt huset ha orsakat rötan. Dessutom lutar marken in mot huset istället för tvärt om.
Många fina rabatter och slingrande humle fanns på husets framsida och har fått stryka på foten. Någon gång har man även beslutat sig för att täta grunden genom att gjuta cement på stensockeln upp mot syllen. Cement som ju binder fukt bidrar på så sätt till mer röta. Överallt där cementen hade suttit hade nedbrytningen gått så långt att trädet smulades sönder när man tog på. Ibland var det bättre förr.
Ytterligare bidragande orsaker till fuktskador är när stugor blir sommarhus och står ouppvärmad stora delar av året. Förr hölls mullbänken torr och fin genom ett kontinuerligt eldande i spisar och kakelugnar.
Skellefteå museum har en utmärkt informationsportal där man kan läsa mer om olika huskonstruktioner.
